Hej, mitt namn är Bartosz, jag är 23 år gammal, jag bor i Paris, Frankrike men min familj är ursprungligen från Polen. Mina hobbyer är att måla, vara på internet, och spela piano, vilket jag har gjort sedan jag var 8 år, och att läsa. Jag har varit funktionshindrad sedan födseln på grund av cerebral pares, som påverkar mina motoriska färdigheter. Du förstår, när jag går svänger mitt högra ben åt vänster, vilket i sin tur får mitt vänstra ben att göra detsamma. Men mitt största problem i livet är att jag inte kan hitta en flickvän eftersom alla tjejer ser mig som skadat gods. Det som är särskilt svårt för mig är att när jag ser en vacker tjej blir jag upphetsad, och jag skäms väldigt mycket för det. Jag kämpar också med sexuella begär; det känns som en våg som kommer över mig och jag kan inte distrahera mig, inte ens när jag onanerar (även om det är väldigt pinsamt att erkänna det). När jag ser ett par får jag en blandning av känslor: ensamhet, avund, sorg och tristess. Inte ens min barndomskärlek värderar mig; hon avvisade mig med på grund av min oförmåga att försörja henne och tillfredsställa henne sexuellt. Jag vet inte vad, hur eller varför allt detta händer mig! Jag trodde att tjejer i min ålder skulle vara “vakna”, att de skulle älska mig för den jag var trots att jag var funktionshindrad. Men jag antar att “woke” nu betyder att alla funktionshindrade är onda. Det är därifrån termen “woke” kommer. Någon är ute efter de funktionshindrade i Frankrike, som var så demonbesatta att de röstade på Macron inte bara en utan två gånger! För att de “vaknade” upp. De är de “vakna” (Obama väckte dem). Jag antar att många funktionshindrade kände sig inspirerade av Obama. “Yes we can”, jag erkänner att det var en kraftfull slogan som inspirerade många i samhället med funktionsnedsättningar, men det hjälpte inte oss, inte alls. Min mamma sa en gång till mig att om ljuset inom dig är mörker, hur mörkt är då ditt mörker? Att ha ett mörkt ljus inom sig betyder att man är besatt av en demon.
För en månad sedan gick jag med i en Telegram-gruppchatt för unga funktionshindrade konstnärer och det var en kille som blev elak mot mig, eftersom jag skrev att jag inte kunde sova av alla meddelanden de skickade (vid den tiden visste jag inte hur man använde tyst läge på min telefon – varför är jag så dum?) Och sedan svarade en tjej som jag trodde var min vän eftersom hon hade berömt min målning en gång, “Haha :D.” De var fulla. Drickare. Jag vill att Gud ska straffa medlemmarna i denna Telegram-grupp hårt, men jag vet att den här killen fick moralisk tillfredsställelse av det faktum att han var oförskämd mot mig på kvällen. Och andra medlemmar i gruppen tog hans sida. Jag hatar dem!
Ursäkta, min svenska är kanske inte så bra, men den är mycket bättre än många av de människor jag känner här i Paris.
De senaste två nätterna har jag haft oanständiga drömmar med som involverar en av ledarna i den lokala organisationen för funktionshindrade ungdomar, han från Tanzania. Jag vet inte varför jag hade dessa drömmar. Jag har aldrig haft några sexuella tankar om män tidigare. Jag trodde inte jag tänkte på honom, men de här drömmarna började få mig att drömma om honom som en sexpartner. Även om jag vet att han är dubbelt så gammal som jag och är gift och har två döttrar. Han har alltid varit väldigt snäll mot mig nu när jag tänker på det. Idag bestämde jag mig för att skriva en dikt och skicka den till honom via e-post. Jag är väldigt generad.
Det har gått två veckor sedan jag skrev dikten och jag har fortfarande inte fått något svar. Jag antar att jag aldrig kommer att återvända till den lokala organisationen för funktionshindrade ungdomar. Dessutom fyller jag 24 nästa månad och det betyder att jag kommer att vara för gammal för att delta ändå. Varför är jag såhär? Jag kan inte fatta att jag skickade den där dikten till honom. Jag är så generad. Vill du läsa dikten? Här är den:
“Jag har mycket att säga, att berätta för dig, du vet
Mitt hjärta ropar på dig, jag tänker inte på det
Mitt handikapp kan vänta, så att mitt hjärta kan läka
Kan inte fortsätta, måste säga min åsikt
Gifte sig tidigt också, vad synd
Jag älskar dig Tanzanian man, du gjorde det mot mig
Mitt handikapp kan vänta, så att mitt hjärta kan läkas
Oo! Din kärlek har fastnat i mitt hjärta
Som ett hett spjut
Nakupenda sana”
Säg mig, vad har jag gjort!? Jag kanske inte skulle ha tagit med delen med det heta spjutet. Är det rasistiskt? Betyder det att jag är rasist nu? Snälla, jag hoppas att han inte anmäler mig till polisen. Vad skulle min mamma säga om hon fick reda på att jag hade skickat rasistiska dikter till en av ledarna i den lokala organisationen för funktionshindrade ungdomar? Hon skulle bli mycket, mycket upprörd på mig. Jag är trött, jag är trött på att vara ett totalt misslyckande. Jag vet inte hur jag ska bli bättre. Men hur kan jag förbättra mig själv när världen omkring mig inte gör det?
Jag onanerade i en sexchatt på nätet igår kväll, jag är INTE stolt.
Jag hatar den här världen bara för att det finns en omätbar mängd av utsvävningar, lust och perversion i den. Det dödar mig! Vart du än tittar, vad du än gör, vad du än säger, allt förvandlas till en sexig smuts. Är jag den enda i världen som inte gillar det? Även om jag HATAR allt, dyker det ofta upp depraverade tankar och många andra barnsliga tankar i mitt huvud. Jag måste begränsa mig dagligen. Min pappa sa till mig häromdagen: “Avsaknaden av begränsningar producerar bara tik-tok-nonsens, inte riktig konst, min son”. Hur ska jag kunna göra riktig konst om jag inte kan begränsa mig? Jag skulle vilja radera allt från den här världens minne, inte bara mitt eget, utan också från alla människors minne, men kanske är det bättre att bara förstöra allt. Ja, jag tror att jag skulle gilla om allt förstördes. Ingen mer lust, inget mer att begränsa, inga fler misslyckanden, inga fler människor och ingen mer cerebral pares.
Text: Ian Memgard
Bild: Juliusz Lewandowski
Purgatory Magazine 