ianmemgard

Riddaren

Är det din medeltida andedräkt som kallar på mig,

eller är det ett bevis på att jag levde för länge sedan?

Var du kanske en riddare för länge sedan,

eller är det på grund av en svaghet som du lider?

Vad är vackrare än att dö,

I dina armar kan allt bli så sexigt

Du gör allt – I ditt namn

Är det kanske för att du tjänade Herren för länge sedan?

Det finns ett sätt – som bög

men kanske förlorades det för länge sedan

Vinden kallar på oss

Dags att gå vidare

Tillbaka till medeltiden

Text: Ian Memgard
Bild: Juliusz Lewandowski

Nebuchadnezzar was full of grief, and the form of his visage was suddenly changed against Meshach: therefore he spake and said “I’m crying, little brother. They are in a meeting waiting for me. While I’m mourning they get together to plot against me. What a great sadness, melancholy, depression! Where would I go for support? Who would I tell? When I cry it is for you to grow and mature, little brother” Then Nebuchadnezzar came near to the mouth of Meshach, and spake, and said “Little brother, I do not want another person, that’s my feature. Even in garbage I see great value. By God, I am satisfied, yet you don’t believe me. Come on, I’m surprised you still hate me. The key to blessing is gratitude and I am grateful, little brother. I extend my hands to you, knowing my destiny is upon you. Nothing is perfect, nothing. He who surpasses your beauty, none, little brother.”

Meshach answered and said to the king, “O Nebuchadnezzar, I am not careful to answer you in this matter. We are all weak creatures compared to you. Your glory alone is yours. No one likes to be burdened by evil and also he who knows the meaning of love is perishable. Yet there are those who want their love to be ruined, again and again they will go to their end to find out. That’s what their souls are like, and bad things follow. O great King, keep me from knowing love like theirs”

Then Nebuchadnezzar the king was astonished, and rose up in haste, and spake, and said, “The key to goodness is patience and I have patience. Even though you are good, little brother, you are praying so that I may be harmed. You are inventing a false secret for yourself. Be patient and let me tell you the truth.

It is better for you to not bring me down” Then the king commanded the most mighty man that was in his army to undress Meshach, and Meshach was undressed, his coat, his hosen, and his hat, and all his other garments. Then Nebuchadnezzar spake, and said, “Your eyes do not look at me, little brother. Why do they not look at me? I shall pour for you a good wine so that you may see me clearly. You do not know what God’s purpose is for you. This is how it is, little brother. Do you remember the note found near Tenco? It said he had decided to kill himself as a protest against the jury and members of the public who had voted against him. Look at me, little brother. Why do you not look at me?”

Then Meshach looked upon Nebuchadnezzar and said to him, “When the war started all the people looked with hope to Tenco. They spoke for him, they prayed for him, they sung for him, they did everything to hold up his hands, as Aaron did for Moses, but whilst they were praying for his success you were undermining the fabric of your own kingdom by playing the fool with me, having me advise you, having me telling you what to do, having me undressed. It is better to deserve me, and to go without, than to have me undeserved.”

Then Nebuchadnezzar was filled with a great dark passion and kissed Meshach on the lips, and spake, and said, “Deserve has nothing to do with it, little brother. You found me enjoying a good life, you literally requested to command me and I accepted. You found me enjoying wealth, and asked to take over control and I accepted. I bought myself a Mercedes Benz and asked you that we go out for fun. When we reached the road side you ordered that I take you back where you had been so that people would think it was you who bought this car. Little brother, deserve has nothing to do with it. Yet I pray that it stays this way, and the days will pass until the end of time. It’s time you learned to be a man, but such a thing is impossible, and when I kiss your lips I am sure of it. Little brother, go back to your parents home, there you will find your childhood bed. Your body is still youthful and beautiful but you have destroyed my face. Your habits have destroyed my face. Today problems, tomorrow problems, I’m tired, little brother. Today fighting, tomorrow quarreling, I hate it, little brother. This life has become unbearable to me. Forgive me!”

Thus Nebuchadnezzar threw himself down into the midst of a burning fiery furnace and was killed, and the princes, governors, and captains, and the king’s counsellors, being gathered together, said to each other upon hearing the news, “There is no such uncertainty as a sure thing.”

Text: Ian Memgard
Image: Pierre-Louis Herold

Mörkrets portar

Jag satt i ett möte med några psykologstudenter eftersom jag länge hade känt mig rätt så galen. De visade teckningar för mig som jag gjort när jag var liten, och frågade mig vad de hade för betydelse. De ville veta vem som var kungen vid mörkrets portar. “Besvara oss!” sa forskningsgruppens ledare, som med sina rödsprängda ögon verkligen tycktes vara vid galenskapens rand. Men min barnpsykologi var ett fantastiskt enigma som inte löstes så lätt – varken genom bildeterapi, IQ-test, eller mystiska frenologiska mätningar av formen på min skalle. Som när man lägger något på ett säkert ställe för att inte tappa bort det, och lägger det så säkert att man inte ens kan hitta det själv, hade jag överlistat mig själv samtidigt som jag överlistat alla andra.

Jag började istället tänka på den dagen jag såg en sexig pappa i solens fulla kraft medan jag köade i oändligheten för att hämta ett paket på postkontoret. Ibland är det så roligt att vara en man som kollar på andra män… speciellt nu eftersom jag har en mustasch, och eftersom det är lite tabu att vara utanför hemmet. Min blick penetrerade hans röv. Varken han eller hans Capri Sonne-drickande unge lade märke till mina lystna ögon. Jag kände coronadammet i värmen som tillsammans med den ljuvliga skammen fick mig att hosta till. På vägen hem tänkte jag på när Verlaine gick för att bikta sig, och prästen sa: “Du har väl åtminstone aldrig haft sex med ett djur, eller?”

Jag började tänka på tinder. Alla homosexuella har numera mycket avancerade namn verkar det som. Bollo, Trollo, Sonquisolo — så heter ni ! Utan framsteg skulle livet vara outhärdligt, och jag antar att samma sak gäller homosexuella män och deras namn. Denna utveckling gör mig glad. Ibland går jag bara runt i min lägenhet med ett glas plommonvin och uttalar namnen; “God kväll, Bollo, och god kväll till dig också, Trollo ” säger jag till mig själv och skrattar gott. Det råder ingen tvekan – jag vet verkligen hur man har kul.

Jag började tänka på mörkret, på mörkrets portar. Min mamma sa en gång till mig, ”Alla bra saker börjar med att vända sig bort från mörkrets portar.” Men hur är det med alla dåliga saker? Jag har börjat tro att de börjar med att ha god smak. Den enda anledningen till att jag har gjort sakerna jag har gjort är god smak. När jag har sex är det i god smak. Jag ligger aldrig där efter sexet är klart och gratulerar mig själv och min knullare över hur bra vi knullat varann. Känslan och njutningen avtar snabbt och oftast känner jag mig ganska främmande till det jag just deltagit i. Portarnas lockelse avklingar lika snabbt när man tagit klivet in och funnit sig själv på portens andra sida – i helvetet. “Är allt okej?” frågar han som ligger bredvid mig. Jag har tröttnat på att vara mitt eget liv. Man är ju sitt liv och ens liv är man själv men jag är jävligt trött på det.

Jag tänkte på han som försökte stänga mörkrets portar. Hur solens oändliga ljus brände hans hy och förvandlade honom till en stelnad saltstod i öknen. Sen tänkte jag på killen i dönerkiosken nedanför mitt hus och hur hans långa ögonfransar mötte huden på hans runda kinder, och jag tänkte på många andra killar jag sett, och jag tänkte på hur det vore om man levde på medeltiden och bara såg en ny snygg kille kanske en gång om året, typ på någon årlig bondmarknad. Vilken upplevelse det måste ha varit då! Det kanske var därför de skrev episka dikter om himmel och helvete medan vi skriver låtar om hur våta våra fittor är fastän de inte alls är våta utan torra som öknen.

Vem var då kungen där vid mörkrets portar? “Vem kan vara härskare över en sådan situation?” sa jag till dessa psykologstudenter. Det finns ingen som kan stänga mörkrets portar, de kan aldrig stängas. Ingen konung i världen hade kunnat förmå det, för mörkrets krafter är eviga likväl som de godas, och de trycker båda två mot porten från varje sida. Men vi har i alla fall valet att vända oss bort från mörkrets portar. Vänd er bort från mörkrets portar, för fan! Jag slutade träffade dessa maniska psykologstudenter, och mitt liv tycktes återigen normalt, men inget är ju normalt och inte gud heller.

Text: Ian Memgard
Bild: Zola Gorgon

Gates of Darkness

I attended a meeting with some psychology students as for a long time I’d felt rather crazy. They showed me drawings I’d made as a child, and asked me about their meaning. They wanted to know who was king at the gates of darkness. “Answer us!” said the leader of the research group, who with his bloodshot eyes really seemed to be at the precipice of insanity. But my child psychology was a fantastic enigma and not so easily solved – neither through image therapy, IQ testing, or mysterious phrenological readings of the shape of my skull. Like when you put something in a safe place, not to lose it, and hide it so safely that you can’t even find it yourself, I’d outsmarted myself along with everybody else.

Instead I started thinking of the day I saw a sexy dad in the full force of the sun while I queued endlessly to pick up a package at the post office. Sometimes it’s so funny to be a man who looks at other men… especially now, when I’ve got a moustache, and because being outside of your home is a little taboo. My gaze penetrated his ass. Neither him, nor his Capri Sonne-drinking child noticed my lustful eyes. I felt the corona dust in the heat and combined with the sweet shame, it made me cough. On my way home, I thought about when Verlaine went to confess, and the priest said, “at least you’ve never had sex with an animal, right?”

I started thinking about tinder. All homosexuals nowadays seem to have very advanced names. Bollo, Trollo, Sonquisolo – those are your names! Without progress, life would be unbearable, and I guess the same applies to homosexual men and their names. This development makes me happy. Sometimes I just walk around in my flat with a glass of plum wine and pronounce their names: “Good evening, Bollo, and good evening to you too, Trollo,” I say to myself and have a good laugh. There’s no doubt about it – I really know how to have fun.

I started thinking about the darkness, about the gates of darkness. My mum once said to me, “All good things start by turning away from the gates of darkness.” But what about all the bad things? I’m starting to think they start with having good taste. The only reason I’ve done the things I’ve done is good taste. When I have sex it’s in good taste. I never lie there after sex is over and congratulate myself and my fucker on how good we’ve fucked each other. The sensation and pleasure quickly fade and often I feel quite alien from what I’ve just participated in. The appeal of the gates subsides as quickly when you’ve taken the step and found yourself on the other side of them – in hell. “Is everything okay?” asks he who lies next to me. I’ve grown tired of being my own life. A person is their life and your life is your self but I’m damn tired of it.

I thought about he who tried to shut the gates of darkness. How the endless light of the sun burnt his skin and turned him into a petrified pillar of salt in the desert. Then I thought about the guy in the döner kiosk downstairs and how his long eyelashes met the skin on his round cheeks, and I thought about many other guys I’d seen, and I thought about what it’d be like to live in the middle ages and maybe only see a new hot guy maybe once a year, like at some annual farmer’s market. What an experience it must have been! Maybe that’s why they wrote epic poems about heaven and hell while we write songs about how wet our pussies are, even though they’re not at all wet but dry like the desert.

Then who was the king at the gates of darkness? “Who can be lord over such a situation?” I said to these psychology students. Nobody can shut the gates of darkness, they can never be closed. No king in the world could have managed it, because the powers of darkness are as eternal as those of goodness, and they both press at the gates from each side. But we, at least, have the choice to turn away from the gates of darkness. Turn away from the gates of darkness, god damn it! I stopped meeting these manic psychology students, and my life once again seemed normal, but in the end nothing is normal neither is God.

Text: Ian Memgard
Image: Zola Gorgon

Nebuchadnezzar

Nebuchadnezzar var full av sorg, och hans anletes form ändrades plötsligt gentemot Meschach: därför talade han, och sade: “Jag gråter, lillebror. De väntar på mig i ett möte. Medan jag sörjer svärjer de sig samman emot mig. Vilken stor sorg, melankoli, depression. Vart ska jag vända mig? Vem kan jag berätta för? När jag gråter är det för din skull, så att du växer och mognar, lillebror.” Sen närmade sig Nebuchadnezzar Meschachs mun, och talade, och sade: “Lillebror, jag önskar mig ingen annan människa – det är mitt drag. Även i skräp ser jag stort värde. Vid gud, jag är tillfredställd, men du tror mig inte. Kom igen, det är överraskande att du fortfarande hatar mig. Nyckeln till välsignelse ligger i tacksamhet och jag är tacksam, lille bror. Jag sträcker ut mina händer till dig i vetskapen att mitt öde är ditt. Inget är perfekt, inget. Han som överträffar din skönhet finns inte, lillebror.”

Meschach svarade och sade till konungen, “O Nebuchadnezzar, jag är oaktsam som besvarar dig. Vi är alla svaga kreatur i jämförelse med dig. Bara din ära är din. Ingen gillar att tyngas ner av ondska, och även han som känner kärlekens betydelse är dödlig. Ändå finns det de som vill att deras kärlek ska förgöras. Om och om igen möter de sina slut för att ta reda på det. Sådana är deras själar, och onda ting följer dem. O stora konung, bevara mig från att känna en kärlek som deras.”

Då förbluffades konung Nebuchadnezzar och reste sig i hast, och talade, och sade: “Nyckeln till godhet är tålamod och tålamod har jag. Fastän du är god, lillebror, så ber du om att jag ska skadas. Du uppfinner en osann hemlighet åt dig själv. Var tålmodig och låt mig säga dig sanningen. Det är bättre för dig att inte dra ner mig.” Sen befallde konungen den starkaste mannen i hans härd att klä av Meschach, och Meschach kläddes av, hans kappa, hans hosor, och hans hatt, och alla hans andra klädesplagg. Sedan talade Nebuchadnezzar, och sa, “Dina ögon ser ej på mig, lillebror. Varför ser de ej på mig? Åt dig ska jag hälla upp ett bra vin, så att du kan se mig tydligt. Du vet inte vilket syfte gud har valt ut åt dig. Så är det, lillebror. Minns du lappen de hittade vid Tenco? Där stod det att han bestämt sig för att ta livet av sig som protest mot juryn och medlemmar av offentligheten som röstat emot honom. Se på mig, lille bror. Varför ser du inte på mig?”

Då såg Meschach på Nebuchadnezzar och sade till honom, “När kriget bröt ut såg alla människorna på Tenco med förhoppning. De talade för honom, de bad för honom, de sjöng till honom, de gjorde allt de kunde för att hålla hans händer uppe, som Aaron gjorde för Moses, men medan de bad för hans framgång underminerade du ditt eget kungadöme genom att spela dåre med mig, genom att rådslå med mig, genom att låta mig bestämma över ditt handlande, genom att klä av mig. Det är bättre att förtjäna mig, och inte ha mig, än att ha mig oförtjänt.”

Då fylldes Nebuchadnezzar med en stor mörk lidelse och kysste Meschach på läpparna, och talade, och sade, “Att förtjäna har inget med detta att göra, lillebror. Du fann att jag åtnjöt ett gott liv, du bad bokstavligen om att styra mig, och jag accepterade det. Du fann att jag åtnjöt välstånd, och bad om att ta över kontrollen, och jag accepterade det. Jag köpte mig en Mercedes Benz, och bad att vi skulle ut och nöjesköra. När vi nådde kanten på vägen befallde du att jag skulle ta med dig tillbaka dit du redan varit, så folk skulle tro att det var du som köpt bilen. Lillebror, att förtjäna har inget med detta att göra! Ändå ber jag till gud att det förblir såhär, och att dagarna fortsätter tills tidens ände. Det är hög tid för dig att lära dig att vara en man, men det är omöjligt, och när jag kysser dina läppar vet jag det säkert. Lillebror, återvänd till dina föräldrars hem, där finner du din barndoms bädd. Din kropp är fortfarande full av ungdom och skönhet, men du har förstört mitt ansikte. Dina vanor har förstört mitt ansikte. Problem idag, problem imorgon. Jag är trött, lillebror. Bråk idag, tjafs imorgon, jag hatar det, lillebror. Detta livet har blivit outhärdligt för mig. Förlåt mig!”

Så slängde sig Nebuchadnezzar in i mitten av en flammande eld och så dog han, och prinsarna, guvernörerna, kaptenerna, och konungens rådgivare, som samlats sade till varandra när de hörde nyheten: “Det finns inget lika osäkert som en säker sak.”

Text: Ian Memgard
Bild: Pierre-Louis Herold
Översättning: Zola Gorgon