Inne- och utelistan 2024

Inne:

“Eye of the tiger”-tänkesätt

Logga ut

Att handla med sin karisma och charm istället för ens utseende

“Demonsinnesteorin” – tron på att ens problem är orsakade av små demoner som drar sig till dig och som ständigt måste bli exorcierade

Att i lugn och ro njuta av livets melankoli med dina kära (eller dig själv)

“10 Ethnicities” – ians exklusiva streetwearmärke

Vara singel

Dina skånska vänner

Countrymusikens återuppståndelse

Lite botox

Italienare – vad finns det att inte gilla hos dom?

Pregabalin

Vara indie

Mirakel, dom händer hela tiden!

Ögon som har tillgivenhet för TECKEN från DET OKÄNDA

Ta nattåget från berlin till paris

Mäns gråtande till emotionella filmer, män som gråter, gråtande män

Tyvärr, magi för onda ändamål

Att ha en fin, prydlig mustache som en bandit från en stumfilm

Skärselden

Att vara i kontakt med sina påträngande tankar men såklart inte agera på dom (jag menar, jag kommer ju inte äta mitt bajs på riktigt!)

Strobe lights, för när var senaste gången du såg såna?

Koreografi – ta danskurser för det enda syftet att imponera dina nära och kära med DANSENS KRAFT

Att respektfullt stiga på och av ubahnen (eller vilket jävla fordon som helst!)

Brevskrivandets bortglömda konstart

No comment-attityd

Lågt dopamin-morgonrutiner

Sexarbetare – samhällets ryggrad

Experimentell teater (och Zola måste bära upp den på hennes axlar)

Läsa en bok i sängen med en person bredvid dig

Tjäna pengar

Vilken våg av feminism som det nuförtiden är – lämna kvinnor ifred!

Att lyssna!!! eller åtminstone låtsas som om man gör det

En resa till bryssel

Äga en pistol i hemlighet

Mödosamma uppgifter

Lifta med FlixBus

Ute:

Mewing

Att röka

Vanföreställningar

Att känna sig ful

Vara trad eller vadsomhelst online… om du verkligen var trad skulle du inte posta!

Emotionell misshandel. Det verkar som det var mycket av det 2023. Lägg ner den skiten!

Att snacka om psykologi, trauma etc. Ingen psykologi, inget problem. Folk är skapta för att GÅ VIDARE och ALDRIG TITTA TILLBAKA.

RÄDSLANS kejsardöme

Att behandla sig själv som ett självförbättringsprojekt. Vad finns det att förbättra? Vi är alla på en resa till graven.

Vara woke, anti-woke, bla bla, whatever. Förplikta dig till något äkta. Islam, Maoism, etc.

Droger är ute men jag tänker ändå fortsätta ta dom

Ta med sin pojkvän på events (jag frågade DIG!)

Vara självmordsbenägen – det är ok att känna att du inte har styrkan att fortsätta leva, MEN ATT FAKTISKT TA LIVET AV DIG? Nonsens.

Rykte – VEM FAN BRYR SIG

Drama – jag orkar inte längre

Att ge upp! Vi kan inte ge upp

Att försöka bli vän med tyskar. Du kan fortfarande ha kvar dina tyska vänner men du måste sluta försöka att skaffa nya.

Killar med mullets. Jag vägrar prata med en man med en mullet. Min mun rör sig inte.

Skincare. Låt gå och låt Gud (ta hand om din hud)

Inflation – tack vare oss

Neukölln

Passiv-aggressivt beteende, med andra ord; det tysta världskriget som förstör mångas liv

Gays i populärmedia. Det är dags att stiga bort från centrum och tillbaka till periferin, där gays riktiga kraft kommer ifrån.

Avbetalning

Hot or not 2024

Hot:

“Eye of the Tiger” mindset 

Logging off 

Acting with your charisma and self confidence rather than your looks

“The demon theory of mind” – the belief that your problems are caused by minor demons that are attracted to you and which must regularly be exorcised

Quietly enjoying the melancholy of life with your loved ones (or yourself) 

“10 Ethnicities” – Ian’s exclusive streetwear brand 

Being single 

Men crying when watching emotional movies, men crying, crying men 

Your friends from Skåne

Taking the night train from Berlin to Paris

The revival of country music 

A little bit of botox 

Having a nice tidy mustache like a bandit from a silent movie

Low dopamine morning routines

Reading a book in bed with a person next to you

Italians – what’s not to like about them?

Pregabalin

Being indie 

Miracles, they happen all the time!

Eyes that have affection for SIGNS from THE BEYOND 

Unfortunately, magic for evil purposes 

Skärselden

Being in touch with your intrusive thoughts but of course not acting on them (I mean, I’m really not going to eat my own shit!)

Strobe Lights, because when was the last time you saw those?

Choreography – taking dance classes for the sole purpose of impressing your friends and family with the power of DANCE

Respectfully exiting and entering the ubahn 

The forgotten art of letter writing

Experimental theater (Zola has to carry it on her shoulders)

No Comment Mindset

Sex workers – the backbone of society 

Making money 

Whatever wave of feminism it is right now – just leave women alone!

Listening!!!!!! Or at least pretending that you are

One trip to Brussels

Secretly owning a gun 

Laborious tasks

Hitchhiking on the Flix bus

Out:

Mewing 

Smoking

Anyone feeling ugly

Being delusional 

Being trad or whatever online… if you were really trad you wouldn’t be posting

Talking about psychology, trauma etc. No psychology, no problem. People are designed to MOVE ON and NEVER LOOK BACK. 

Emotional abuse. Seems like there was a lot of emotional abuse in 2023. Stop that shit!

The empire of FEAR 

Treating yourself like a self improvement project. What’s there to improve? We’re all on a journey to the grave

Being woke, anti-woke, bla bla, whatever. Commit to something real. Islam, Maoism, etc

Drugs are out but I will still do them.

bringing your boyfriend to events (I asked YOU!)

Being suicidal. It’s ok to feel like you just don’t have the strength to go on living, – BUT TO ACTUALLY KILL YOURSELF? Nonsense. 

Reputation – WHO GIVES A FUCK

Drama – I can’t do this no more

Giving up! We cannot give up

Guys with mullets. I will not speak to a man with a mullet. My mouth will not move. 

Skincare. Let go and let God (take care of your skin) 

Trying to make friends with Germans. You can still keep the German friends you already have but you gotta stop trying to make new ones. 

Ratenzahlen

Passive aggressiveness, in other words; the secret world war that destroys the lives of many

Gays in popular media. It’s time to move away from the center and back to the periphery, where the gays real power comes from. 

Neukölln

Inflation – thanks to us

Texterna

Det var känt att en dag det året hade det gjorts en viss upptäckt av texter i byn X. Byn, som ligger vid gränsen till Esterbergen, har mindre aktivitet än grannstäderna och har förblivit relativt ostörd av omvärlden. Det är en liten by med en minskande befolkning som främst försörjer sig på boskapsskötsel. Då den inte haft någon riktig påverkan på områdets historia har den till stor del gått obemärkt av resten av världen och betraktats som inget mer än en stillsam liten by av grannstäderna.

Upptäckten av texterna gjordes i slutet av mars av en invånare i byn. De hittades av en snickare inuti byns kyrka, ett obetydligt litet kapell som byggts i slutet av 1700-talet. Texterna upptäcktes under ett restorationsarbete av snickare, som funnit ett litet utrymme bakom altarets relief, en avbildning av det lokala skyddshelgonet Sankta Anna. De verkade ha varit väl gömda, eftersom den lilla öppningen hade gått obemärkt fram tills dess. gömda uti den lilla skåran hittade alltså snickaren dessa texterna. Förbryllad till en början betraktade han dem som inget särskilt och utan att närmare undersöka dem slängde han dem med det övriga skräpet. Men efter en orolig natt av drömmar bestämde sig mannen, som var av en (djupt) troende natur, för att återvända nästa dag och hämta dem. När han senare blev frågad om detta hävdade han att hans drōmmar gett honom ett märkligt varsel. Det var en mörk natt, och han stod framför havet (trots att han aldrig tidigare hade sett det i sitt liv). Uti den becksvarta natten fanns inget att se förutom de blixtrar av åska som emellanåt fãrdades över himlen. Plötsligt slog åskan ned i fjärran horisonten. Den tillfälliga belysningen lyste havet upp och avslöjade en hisnande syn. Som om den lystes upp av den korta ljusglimten blev en kvinnas gestalt synlig på den avlägsna horisonten. Hon kan inte ha varit av mänsklig natur (hon var alltför stor för att kunna ses på så långt avstånd och hennes gestalt var inte tillräckligt tydlig för att bli uppfattad), men snickaren var utan tvivel att hon verkligen var en kvinna. Hennes gestalt verkade locka honom från bortom havet. Utan att kunna ta ögonen från henne, kände mannen sig tvingad att gå ut i det iskalla vattnet och en kyla sköljde genom hans kropp medans hans ben ofrivilligt vandrade ut i havet. Han vandrade längre och längre ut tills han var helt nedsänkt i den kalla mörkret. Men kvinnans gestalt på horisonten fortsatte att leda honom mot sig medans den lyste klart som ett bål. Det var i den stunden han vaknade. Övertygad om att detta hade varit en vision av Sankta Anna återvände han nästa dag och sökte igenom skräpet från föregående dag och fann så småningom de bortkastade papperen. 

Tyvärr hade de blivit utsatta för vädret vilket hade skadat materialet och som ett resultat var vissa av sidorna skadade bortom igenkänning, men majoriteten av texterna kunde fortfarande läsas. Mannen tog först med sig texterna hem utan att berätta om dom för någon. När han senare blev frågad om anledningen till detta svarade han bara att han hade känt sig tvingad att gömma dem. Han hade trott att hans drömmar hade varit ett tecken på att han hade blivit utvald av Sankta Anna och att det som stod skrivet i texterna var menat endast för honom.

Texterna verkar främst bestå av dåligt utförda kopior av katolska missaler och brevirier, som troligtvis gjorts av en prästkandidat. Även om en exakt datering ännu inte har fastställts, tror man att de kan ha skrivits senast under tidigt 1800-tal. Anledningen till att dessa oansenliga texter suttit fast bakom en relief är okänd, men vissa tror att det kan helt enkelt ha varit en slump. Med undantag av en tämligen vacker rendering av Catechismus Romanus verkar texterna vara av liten betydelse, men ett av segmenten sticker ut från resten av texterna. Det uppträder i slutet av en ofullständig kopia av hymnen Pange Lingua. Resten av sidan innehåller vad som verkar vara ett chiffer eller kanske en kort dikt, skriven på övre tyska istället för latin.

“Nedsänkt i sömnens ocean

Vilar den sänkta drottningen

Drömmandes fram sin egen gestalt

Ödet hennes tillvaro bestämmer

Med en andedräkt som föregår hennes födelse

Byter du din vilja mot hennes” 

Betydelsen av texten har förblitt omstridd och det antas ha varit ett senare tillägg till pergamentet. Det teoretiseras att det kan ha någon betydelse relaterad till Sankta Anna, på grund av dess beskrivning av en kvinnlig person, men de flesta forskare avfärdar det. Vissa förespråkar att det kan ha en betydelse relaterad till alkemi, då det är känt att det kortvarigt kortvarigt bodde en präst i byn som var känd för sitt intresse för alkemi innan han dog i en epidemi. Den vanligaste teorin är dock att det är personliga nedteckningar från antingen en präst eller prästkandidat och inte rymmer någon större betydelse.

Under dagarna som följde efter fyndet av texterna började en rad märkliga händelser inträffa i byn. Första natten rapporterades det att människor hade sett ett konstigt ljus i byns utkant. När myndigheterna skickades för att undersöka fenomenet nästa dag upptäckte de att marken hade grävts upp och bildat en hög vid sidan av. Till en början ansågs det inte vara något att oroa sig för, men dagarna gick och högen växte i storlek. Det verkade till slut som att den som låg bakom detta dåd försökte forma högen till någon sorts gestalt. Byrådet blev så småningom oroade över denna bisarra händelse och eftersom de var oroliga att de kunde ha att göra med någon sorts plundrare eller sinnesrubbad person anvisade de några av byborna att bevaka platsen. Vissa nätter blev en grupp bybor utnämnda för att vakta platsen, men efter nätter och nätter av väntan återvände de varje gång utan att ha lyckats fånga någon. Men alltid under den natten då de tänkte ge upp vaknade de än en gång till en hög som hade vuxit och formats till en alltmer grotesk gestalt som kanske vid den tidpunkten inte längre liknade en människa mer ett buskage skulle för den fantasilösa blicken. Denna process fortsatte i veckor och sedan månader, och det blev så småningom en källa till spöklika rykten i byn. Folk sa att det kunde vara av en hemlig kult som gjorde det, människor under demonisk påverkan, eller kanske var det inte ens en mänsklig bedrift utan marken själv hade rört sig genom geografiska krafter på något sätt. Men kanske mest bisarrt av allt var att ingen verkade ha modet att förstöra den konstiga statyn. Kanske var det rädsla för det okända ursprunget till detta fenomen, men ingen försökte att demontera den så därför fortsatte den mysteriöst att byggas upp medans den stod ensam i byns utkant som om den plikttroget vakade över den. Människor hade sedan länge gett upp att försöka hitta den som låg bakom allt detta och när månaderna gick kom statyn så småningom att verka vara nära sin fullbordan och började sakta ta formen av en kvinna.

På sommarsolståndets dag inträffade en kris i byn. Under natten hade det skett ett mord. Det var ett grymt mord, men kanske, sett i termer av inneboende egenskaper, var det ändå ett enkelt mord. En familj hade blivit mördad. Kropparna hade fått halsarna uppskurna. Det som var ännu mer oroande med mordet var att kropparna hade blivit tömda på blod och lämnat efter sig en scen som var alltför prydlig för omständigheterna. Byn genomsöktes omedelbart efter mördaren, men det dröjde inte länge innan han hittades. Han hade varit oförsiktig och en av byborna hade sett honom utanför familjens hus kvällen före mordet. Mannen som anklagades var ingen annan än snickaren själv som hade hittat texterna. Mannen motsatte sig inte att hans hus genomsöktes och bevis för hans skuld hittades snabbt. Trots att alla detaljer inte är kända är det säkert att han verkligen hade tömt kropparna på deras blod och förvarat det i sitt hem. Men mannen hade inga problem med att bli arresterad och verkade inte särskilt bekymrad över sin situation. Kanske hade han accepterat att han skulle bli upptäckt? Eller kanske kände han att det var en chansning med ödet? Oavsett vilket gjorde mannen inget motstånd och eskorterades lugnt bort. Vid rättegången fälldes han snabbt för morden. Rättegången var kort och mannen gjorde inget försök att försvara sina handlingar, utan erkände att det var han som hade gjort det utan minsta tecken på ånger. När han blev tillfrågad om sina motiv hänvisade mannen lugnt till texterna han hade hittat i kapellet, om och om igen. “Någon måste ha gjort det. Om inte jag, så någon annan… Kanske var det bara en tillfällighet att jag stötte på skrifterna, men på inget sätt var det mindre av en tillfällighet att det var jag som skulle forma henne. Vid den tiden det skrevs var allt redan bestämt, allting. Men jag inser nu att det kanske inte var mitt öde att fullborda henne. Nej… kanske är det för någon som ännu ska komma… Eller någon som redan har varit. Hur som helst spelar det ingen roll för oss. Vi är bara skuggor av hennes dröm som hon ännu inte har fötts in i.” När han blev tillfrågad varför han begått morden svarade mannen bara: “För utan blod som rinner i hennes ådror, hur kan hon någonsin hoppas röra sig?”

Det var en bisarr ritual. Genom att forma en kropp från jordens element hade han tycks ha försökt att skapa en människa av ingenting. Det verkade vara en nästan alkemisk process han hade försökt sig på, som om han kunde byta ut sin vilja mot någon annans. Men vad styrde honom? Något som liknade ödet? Om så var fallet, kanske vi bara är brickor för dem som styr det, för de som redan har andats in i existens långt innan de tar sina första…

Ett försök att förstöra statyn gjordes aldrig. Byns myndigheter föreslog det, men  förslagen förblev olösta och ouppföljda till förmån för mer brådskande ärenden och de glömdes så småningom bort och försvann i historiens glömda högar av papper. Så kom det sig att drottningens gestalt fortfarande förblir stående i byns utkant, en syn för dem som besöker den. Hon står där väntande, förväntar sig sin fullbordan. Byborna vänder bort blicken när de passerar henne, kanske mer av förnekelse än avsky. Att titta på henne skulle vara att erkänna hennes oundvikliga fullbordan, hennes födelse i världen och hennes redan uppfyllda öde. Kanske är hon redan född men bara sovande i kosmos, hennes drömmar ekar profetian om sin egen existens, väntandes på den dag då någon annan dyker upp för att återuppta formandet av hennes öde.


Text: Beate Björk
Bild: Pierre-Louise Herold

The Texts

It was known that on a day that year there had been a certain discovery of texts in the village of X. The village, located on the border of the Ester Mountains, sees little activity compared to the neighboring towns and has remained relatively undisturbed by outsiders. It is a small village with a dwindling population mainly sustaining itself on pastoralism. Having had no real impact on the history of the area it had largely gone unnoticed by the world and seen as nothing but a tranquil little hamlet by neighboring towns. 

In late March the discovery of the texts was made by a resident of the village. They had been found by a carpenter lodged inside the village church, an inconspicuous small chapel constructed in the late 18th century. Working on restorations of the altar, the carpenter had discovered the texts when he found a slight space behind the altar relief, a depiction of the local patron Saint Anne. Having been seemingly well hidden, the small breach seemed to have gone unnoticed until that point. Stashed into this small crevice was where the texts were found by the carpenter. Confounded at first, he thought of them to be nothing particular at first and without barely examining them they were discarded with the rest of the debris. However, after a restless night of dreams, the man who was of a devout disposition, decided to return the next day and retrieve them. When questioned about this later he claimed to have had a strange premonition in his dreams. It was a dark night, and he was standing in front of the sea (even though he had never witnessed it in his life before). In the pitch black night there was nothing to see except for the occasional flash of thunder. Then, suddenly, the thunder struck in the far horizon. Upon it, the sea briefly lit up, revealing a breathtaking sight. As if illuminated by the brief flash of light, the form of a woman became visible on the far horizon. Surely, she cannot have been of human nature (for she was far too great of shape to have been a person to be seen from that far away and her form was not tangible enough to be perceived) yet the carpenter had no doubt she was indeed a woman. Her form seemed to beckon him from afar. Without being able to take his eyes off of her, the man was compelled to enter the icy water, sending a shock of cold through his legs as he stepped in. He waded further and further until he was submerged completely in the cold darkness. Yet, the shape of the woman on the horizon shone brightly as a pyre, guiding him towards her. It was at that moment he woke up. Convinced that this had been a vision of Saint Anne he returned the next day and searched through the debris from the previous day, eventually finding the discarded papers. 

Unfortunately, exposure to the elements had procured damages upon the material and as a result some of the pages were damaged beyond recognition, but the majority of it was still able to be read. The man initially brought the texts back home with him without notifying anyone of them. When asked about the reason for this later he only answered that he had felt compelled to hide them. He had thought that his dreams had been a sign that he had been chosen by Saint Anne, that whatever was written in those texts was meant for him alone.

The texts seem to consist of mainly poorly made copies of catholic missals and breviaries, primarily thought to be the product of a seminarian. While an accurate dating has yet to be produced, they are thought to have been written by the early 19th century at latest. The reason for these unremarkable texts to have been lodged behind the relief remain unknown, but some think it could’ve simply have been due to an accident. While the texts seem of little importance, apart from a rather aesthetical rendering of the Catechismus Romanus, there is one particular segment which stands out from the rest of the texts. It appears on the end of an unfinished copy of the hymn Pange Lingua. The remainder of the page contains what seems to be a cipher or perhaps a brief poem, written in upper German as opposed to latin. 

“Submerged in the ocean of slumber

The plunged queen rests

Dreaming up her own form

Fated to be

Her breath precedes her birth

Exchange thine will for hers”

The meaning of the text remains disputable and it is thought to have been a later addition to the parchment. It is theorized that it may have some meaning related to Saint Anne, due to its description of a female subject, but most scholars dismiss it. Some people think that it might have an alchemical meaning, as it is known that there had briefly lived a priest in the village who had been known for his interest in alchemy before dying in an endemic. However, the most common theory is that it is the personal scribblings of either a priest or seminarian, to be taken to hold no greater meaning.

On the days following the finding of the texts, a series of strange happenings started to occur in the village. On the first night, there were reports of people seeing a strange light on the edge of the village. When sent to investigate the next day, officials found that the ground had been dug up and piled up on the side. It was not thought to be a reason for concern at first, but as the days passed the pile would only increase in volume and eventually it would seem that whoever had been doing it had started to form the pile into some sort of shape. The town’s council eventually started getting concerned about the bizarre occurrence and, fearing they could be dealing with some sort of plunderer or a person of deranged nature, they assigned some of the townsfolk to keep watch for the perpetrator. Some nights there would be a group of people guarding the site, however, after nights and nights of waiting they would return unsuccessful each time, not having been able to catch anyone. And then at the very night when they would give up they would once more awaken to the pile having grown, being more and more shaped into some grotesque figure that perhaps at the time would’ve not resembled a human more than a thicket of bushes might to the unimaginative eye. This process continued for weeks and then months and it eventually came to be a source of ghostly rumors in the village. People were saying that it could be the work of a secret cult, of people under demonic influences, or perhaps it was not even a feat of humans and instead the ground itself had moved by geographical forces somehow. However, most bizarre of all perhaps was that no one seemed to have the courage to destroy the strange statue. Perhaps it was fear of the unknown nature of this phenomena but there was not even a single attempt by anyone to dismantle it and so it kept on mysteriously being built, standing alone at the edge of the village as if dutifully watching over it. People had since long given up on trying to find who was causing all of this and as the months passed the statue would eventually come to seem to be near its completion, slowly starting to take the shape of a woman.

On the day of the summer solstice an emergency happened in the village. During the night a murder had occurred. It was a gruesome, yet perhaps by terms of intrinsicality it was a simple murder. A family had been killed. The bodies had their necks sliced open. What was more disturbing about the murder was that the bodies had been drained of blood, leaving behind a scene that was much to tidy for its circumstances. The town was immediately searched for the murderer, but it was not long until he was found. He had been careless, and one of the villagers had seen him outside of the family’s house on the eve of the murder. The man accused was none other than the carpenter who had found the texts himself. The man did not object to having his house searched and evidence of his guilt was quickly found. While the complete details are not known, what is certain is that he had indeed drained the bodies of their blood, and kept it stored in his dwelling. Yet the man had no qualms about being arrested and showed to particular distress for his situation. Perhaps he had accepted that he would be found? Or perhaps he felt it to be a gamble with fate? Whatever the case, the man did not resist and was calmly escorted away. When tried he was quickly found guilty of the murders. The trial was short and the man made no attempt to defend his actions, but admitted that it was he who had done it without a sign of remorse. When asked about his motives, the man calmly referred to the texts he had found in the chapel, over and over. “Someone would have had to do it. If not me then another… Perhaps it was only a mere chance I came across the scriptures, yet by no means was it less of a coincidence that it was I who was to fashion her. After all, by the time it was written it had already been decided, all of it. However, I realize now that it was perhaps not my destiny to finish her. No… perhaps that is for someone yet to come… Or someone that has already been. At any rate, it is of no matter to us. We are simply but specters of her dream that she is yet to be born into.”

When asked about why he had committed the murders the man simply stated:

“Because without blood running through her veins, how can she ever hope to move?”

It was a bizarre ritual. Fashioning a body from the elements he had seemingly tried to create a human out of nothing it seemed as. Indeed, it appeared to be an almost alchemical process he had attempted, as if he could’ve exchanged his will for another’s. But what had he been guided by? Something like fate? If so, then perhaps we are nothing but pawns to the ones who will it, for those who have already been breathed into existence long before they would take their first…

An attempt to demolish the statue was never made. Officials of the village proposed it, however, in the end the proposals were left unsigned and unenacted in favor of more pressing matters and were eventually left forgotten to fade away into history in some buried pile of papers. And so it came to be that the shape of the queen still stands at the end of the village, a sight for anyone entering it. She waits, biding her time while she anticipates her completion. The villagers turn away their gazes when they pass her, in denial perhaps more so than aversion. For to look at her would be the acknowledgement of her inevitable finishing, of her birth into the world, and her already fulfilled destiny. Perhaps she is already borne but simply slumbering in the cosmos, her dreams echoing the prophecy of her own existence, waiting for the day another one appears to resume the fashioning of her fate.


Text: Beate Björk
Image: Pierre-Louis Herold

sol och kärlek

hej härliga skärsbloggen!

ska man skriva på svenska eller ska man skriva på engelska? den eviga frågan… jag är ju för tillfället skärseldens ambassadör i USA och borde väl egentligen beakta alla mina internationella fans men vet du vad min svenska har blivit såpass anglofierad sedan jag flyttade att jag helt enkelt MÅSTE skriva på mitt modersmål om jag inte ska bli helt integrerad i det amerikanska livet!

iallafall.

härlig dag idag. 18 grader och sol. jag älskar solen och den älskar mig. får mig att må bra och känna att livet är värt att leva (det är sant!). medans alla mina vänner i europa lider i den mörka kylan (fast vissa skulle aldrig erkänna det, eller jo, jag pratade med hanna idag och hon var fan inte glad åt det). jag har på sistone tänkt mycket på att mitt liv styrs av tillfälligheter. som att allt som händer runt mig på något sätt är ihopkopplat med något annat som hänt mig och människor jag möter känner människor jag känner och det får mig att bli väldigt glad därför att det känns som att jag existerar i mitten av världen och alla vägar leder till mig. haha jag skojar, alla vägar leder ju såklart till bakersfield, CA, det vet ju alla! jag och alex hade för övrigt en absolut IKONISK tid på en baskisk restaurang där som vi hade hypeat i flera veckor efter att vi båda utan att veta det hade googlat efter baskisk mat i kalifornien innan vi träffats i SF en dag (på tal om tillfällen!). den inlagda tungan var E X Q U I S I T E.

jaja, snart är det alla hjärtans dag. vad ska ni göra kära läsare? jag hoppas att ni alla har en sexig dejt som väntar på er och att ni får äta god mat och ha en god tid. ingen av mina dejter har bjudit ut mig så jag antar jag får gå till husdjurskyrkogården i presidio själv (en perfekt dejtspot förresten).

puss o kram

/ Beate

Retreat

if i look at you now
my sentiment is this: teeth shatter,
i cower up like a dying dog
sweat trickling down my forehead like beady arrows
aiming for my
stomach growling to expedite you from my guts.
you are my swelling guilt
my mistakes past midnight

your charm, and modest provenance
drew me in inconspicuously
a dance as natural as
one fancied danced before
within the realm of predictability

yet like every dress
you hid a petticoat
far too hideous for your own reticence
my curiosity unknowingly nudging on your calves
eager to devour you
conviction and all

among my ribs you grow now
a slithering skin inside of mine
a parasite upon my flesh
as i turn into a jumbled mess of melting marrow
you wrestle control over my
willing joints

i fret at your presence,
at my own yearning,
our past and future
your journey to my lips proved far too fruitful
: we manifest as juxtapositioned beings

being better off
your worst enemy
swearing:
never having you tread the curves of my arteries again
i light a candle to my own folly
every damn time


Text: Beate Björk
Image: Zola Gorgon

Reträtt

om jag ser på dig nu
så är detta känslan: tänder spräcks,
jag kryper ihop som en döende hund
svetten rinner ner för min panna i pilar av pärlor
siktandes mot
min mage, som morrar efter att vräka dig från mitt inre.
du är min svällande skuld
mina misstag efter midnatt

din charm, ditt blygsamma ursprung
drog obemärkt in mig
en dans lika naturlig som
den man trotts dansat förut
i det förutsägbaras värld

men som varje klänning
dolde du en underkjol
alltför otäck för din egen aktsamhet
omedvetet stötte min nyfikenhet emot dina vader
ivrig att förtära dig
med övertygelser och allt

bland mina revben växer du nu
en slingrande hud inuti min
en parasit i köttet mitt
när jag blir till en röra av smältande märg
så brottar du ner mina villiga lemmar

jag gräms för din närvaro,
och min egen längtan,
vårt förflutna och framtid
din alltför fruktsamma resa till mina läppar
: så manifesteras vi som sammanställda varelser

bättre hade jag varit
som din värsta fiende
svär jag:
aldrig mer ska du vandra mina artärers kurvor.
jag tänder ett ljus för min egen dumhet
varje jävla gång


Text: Beate Björk
Bild och översättning: Zola Gorgon

En dejt med Thanatos

Genom natten går jag,

tomma skuggor längs vägen

likt gatulampor.

På en date med Thanatos,

hans beniga hand i min.

Förenade i livet, vigda i döden.

Ett löfte om en ring av vallmo

en dag (natt).

Han är en medelmåttig magiker,

fast i sina egna utbrytartricks.

Han tänder min cigarett uppochner,

glad över att stötta en vana

som påskyndar vårat möte.

Han lyfter upp mig för att kika över stängslet.

Gräset är inte alltid grönare,

men det är ändå gräs.

Våra fötter doppade i den mörka avgrunden, Lethe

flyter förbi oss,

en oändlig motorväg,

hans bror skejtandes nerför den.

Ingen kan skejta som honom

men ändå

ser han bara till att skejta som sin bror,

en evig imitation av en Ollie.

Springandes förbi förortshusen,

som inhyser de döda,

gamla Hades hund skäller trefaldigt på altanen.

För skojs skull slår vi sönder brevlådor,

tolv gånger.

Jag är snabbare

men han fångar mig alltid,

vaggad i hans kalla famn;

en påminnelse om detta

once-in-a-lifetime-möte.

Omsluten av hans mamma,

älskar i hennes livmoder,

detta förbund kan inte vara mera än

för alltid.

Sorgsen över att vara ett one night stand,

men medveten om att ett stelt påstötande ÄR oundvikligt.

Bild: Zola Gorgon
Text: Beate Björk

A date with Thanatos

Through the night I walk,

empty shadows paving the way

like streetlights.

On a date with Thanatos,

his bony hands clasping mine.

A unison in life, sanctioned in death.

Promised a ring of poppy

one day (night).

He’s a mediocre magician,

getting stuck in his own escape tricks.

He lights my cigarette upside down,

happy to support a lethal habit

to see me sooner.

He lifts me up to peek over the fence.

The grass isn’t always greener,

but it is grass nonetheless.

Dipping our feet in the dark abyss, Lethe

flows by us, 

a never ending highway,

his brother skating down it.

No one can skate like him 

and yet

he only looks to skate like his brother,

forever the imitation of an Ollie.

Running past the suburban homes

housing the dead,

the dog on old man hades porch barking threefold.

For fun we smash mailboxes,

twelve times.

I run faster

but he always catches me,

cradling me in his cold embrace;

a reminder of this

once-in-a-lifetime-encounter.

Enveloped by his mother,

making love inside her womb,

this union can’t last more than

forever.

Sad to be a one-night stand,

but knowing an awkward run in IS inevitable.

ODE TO AN EMO’S ROOM

In my chamber again at last!
A safe haven for a girl unbound by style,
the only sanctuary for a suffering soul.
My Mother, true womb,
what am I to the pale light of the sun? 
Naught but a single powerless peon,
but confined within this coffin
I wreak havoc within my universe.
Decorated by Venus idols not from an aged passed,
but imbued with sweaty boy dreams,
broken spine ideals,
sexy anime girls never betray you. 

Endless streams of eyeliner tears,
concocted magic through online rituals.
To the outside an adolescent sight,
to me the workings of alchemy.
My chamber echoes my vanity
and my distant dreams and aspirations.
Here I can be who I choose to be,
nay, who I must be!
Incarnate evil reincarnated,
dark stormy nights on the open sea,
My waves crash into lighthouses, extinguishing fires,
a Leviathan of broken dreams.

Outside is but the masses fit for madness
ruled by squeezing yourself into a conventional mold and feigning emotional safety.
Alas, it is a world unfit for one such as I
for my existence can be only here
within this cramped space I call home,
encumbered by sins from lives long past
here is the last bastion for wayward thoughts,
like the tower to the Lady of Shallot,
only observing the world through a mirror,
lest she be consumed by her curse.
”And so she weaveth steadily”. 

Ah, here I can brood in peace
to music that evokes the deepest recesses of the soul 
until the day inevitably comes 
when these walls crumble and fall.
If that is fate then so be it!
I shall dawn myself to the world 
and leave this cradle 
to walk with goths and non-goths alike.
But until then I take solace in my own company,
fuckboys just don’t cut it.
My chamber fits only me,
feeding off the dark like a leech.

text: Beate Björk